Osynsk

Imorgon ska hyran betalas. Jag vet icke hur detta ska gå till. Kanske kan jag titta på "Pojken med guldbyxorna", rycka byxorna ur TV-rutan och dra ut ett par tusenlappar ur dem? Tja, det är iallafall mitt enda hopp. Det och så ett mirakel. Som om det första alternativet inte skulle vara ett mirakel, i och för sig...
I vanliga fall betalar mamma eller mormor min hyra, något som känns sådär lagom kul. Tyvärr har det varit min enda möjlighet att kunna gå utbildningen jag går (en ettårig utbildning i TV-journalistik som inte berättigar till studiemedel). Det kan tyckas korkat att gå en sådan utbildning om man egentligen inte har råd, men i mitt fall kändes den här utbildningen som enda ingången till att någonsin få jobba med det jag vill, nämligen TV. Jag behövde grundläggande kunskaper och framför allt: kontakter. Utan kontakter kommer man ingenstans i TV-branschen. Förresten hade jag inte fått något CSN även om jag gått en studiemedelsberättigad utbildning eftersom jag misslyckades med de tre senaste högskolekurserna jag läste. Orsaker:

1. För mycket information att ta in och komma ihåg
2. Det går inte att analysera informationen om man inte klarar av punkt 1
3. Jag pluggade sammanlagt heltid, vilket var på tok för mycket och jag lät mitt hem förfalla pga trötthet

Jag hade nog klarat av kurserna om jag läst på halvtid. Detta var dock inte möjligt eftersom det inte går att leva på halvtids CSN-lån och det är (naturligtvis, eftersom alla stelbenta regler måste vara så jävla ologiska som det bara går) inte möjligt att studera halvtid och vara sjukskriven på halvtid. Då får man nämligen inte ett öre från vare sig Försäkringskassan (om man jobbat tidigare) eller socialen (om man inte jobbat eller i mitt fall, om man misslyckats med alla jobb). Bägge instanserna säger allt eller inget om man studerar. Antingen får man plugga heltid tills man spyr, alternativt får man avsluta sina studier och GÅ PÅ BIDRAG HELT OCH HÅLLET!! Hur sjukt är inte det?? Om man jobbar är det dock en helt annan sak. Då går det alldeles utmärkt att vara sjukskriven på deltid och få hjälp av Försäkringskassan eller socialen på deltid. Jojo. Arbetare ska prisas och studenter bestraffas. Tänk att det finns så många som tycks tro att studenter är någon sorts övermänniskor. Det är bra blundat för verkligheten må jag säga. Ska de börja tro på aliens snart också?
Resultatet blev alltså att jag fortsatte plugga heltid med konsekvensen att jag grät av trötthet, lät mitt hem förfalla samt förlorade mina möjligheter till ett nytt CSN-lån.

Eftersom jag kollapsade efter nian så läste jag in gymnasiet på folkhögskola tre år senare. Det var tre underbara år. Jag minns inte att jag hade ont i magen en enda gång när jag skulle åka till skolan. Jag visste alltid precis vad som skulle göras, hur lång tid det skulle ta, vad jag skulle göra sedan osv. Mirakelmedicinen kallas detaljerat schema och strukturerade lektioner och det hade vi på den skolan. Aldrig någonsin kände jag mig mer annorlunda än någon annan.

Åter till nuet.

Jag påbörjade TV-journalistikutbildningen. Förvisso var den också på heltid, men jag tänkte att det nog skulle kunna gå riktigt bra ändå, nu fick jag ju göra det jag ville!
Det gick dock inte särskilt lång tid förrän jag märkte att det här inte riktigt fungerade. Det heller. Det visade sig att skolan arbetade enligt metoden "försök själva först, få reda på korrekt metod sedan". Spännande, tyckte nog många. Katastrof, tyckte jag. Hur skulle jag överhuvudtaget kunna GISSA hur jag skulle göra?? Jag har liksom svårt att veta hur jag ska göra även då jag fått veta det i förväg, om jag inte fått tillräckligt tydliga instruktioner.
Nåväl. Jag kunde ju förstås inte gissa. Min räddning blev att de flesta uppgifter och projekt skulle utföras i grupp. På så vis kunde jag förlita mig på att någon annan behärskade gissningsleken. Det gick ju ganska bra men jag var ständigt sjukt trött. När jag kom hem ville jag helst bara sova. Städa, diska, tvätta och sådana saker existerade inte i min värld. Den orken befann sig i bästa fall någonstans på andra sidan jordklotet. I värsta fall höll den hus någonstans i yttre rymden.

För en månad sedan ska kroppen ifrån. Jag orkade inte längre, trots att jag bara hunnit vara två dagar på min drömpraktikplats. Nu jobbar jag ungefär 25 procent med mitt slutprojekt, en artikelserie. Förhoppningsvis ska jag börja praktisera igen snart också och då någonstans där jag kan få det extra stöd jag behöver (i form av tydliga instruktioner m.m.). Och där jag kan praktisera halvtid. Jag går inte upp på heltid igen för min ork, den behövs bäst här hemma och inte på någon oupptäckt planet.

Om allt går som det ska så har jag min examen i maj. Jag är så jävla stolt över mig själv att jag har klarat det här, trots alla motgångar som varit. Men imorgon. Imorgon ska hyran betalas och lyckas jag inte få tag i de där guldbyxorna så skakar jag nog hand med mannen på bänken lagom till nästa helg. Mamma och mormor hade för mycket egna utgifter denna månaden och jag får inte skjuta upp den jämrans betalningen.

Jobba extra? Nej, tyvärr. Jag är fortfarande inte synsk.

Upp 11.14 prick. Bara kolla mejlen och Facebook, det går snabbt. Sedan ska jag äta frukost. Just det, jag kanske ska kolla skolmejlen också. Kan ju hända att min handledare har mejlat. Nähä, det har han inte. Då ska jag klä på mig och äta frukost nu... jag ska bara läsa det där Facebookmejlet som precis kom och svara på det... Jaha, Emma har klickat gilla på min status jag skrev igår kväll om att jag skulle ha spelkväll. Hmm, vad var det nu det där spelet hette som var så roligt... jag ska bara leta fram det innan jag äter frukost och klär på mig. Hmm, vilken sajt hittade jag det på nurå... Kaninkul.com? Nej, Miniclip.com var det ju. Just det. Yes, där är det ju! "Fling". Såååå hette det ju. Jag ska bara spela lite innan jag fixar frukost.

Nivå 4, nivå 5, nivå 6...

Påklädd runt 12.30. Nu är det dags för frukost. Jag får inte glömma att ta medicinen nu heller fast det kan jag göra sedan när jag har ätit. Jag stängde aldrig ner spelet, vad bra, då slipper jag leta rätt på det igen. Äsch, jag klarar inte den här nivån, men oj, jag har fått ett nytt mejl på Facebook. Jaha, Emma undrar var vi ska träffas imorgon. Jag ska bara svara... Oj, vad stökigt det är på bordet. Var är mina bläckpennor förresten? La jag inte dem här på bordet? Hmm, de kanske står i pennstället iallafall. Nähä, det gjorde de inte, där står bara icke-fungerande pennor som borde slängas. Jag slänger dem sedan. Hmm... pennorna kanske är under soffan... men jag tittar där sedan. Jag kan ta en tuschpenna så länge, jag ska ändå bara pricka av på att-göra-listan. Fasen, jag skulle ju sorterat tvätten i torsdags, det orkade jag aldrig... jag får göra det idag. Fast idag måste jag torka golven i köket och hallen också men äsch, jag kan göra det en annan dag så sorterar jag tvätten idag istället. Jag måste bädda sängen också, usch vad mycket det är att göra... sen får jag inte glömma att åka till Coop med tofun jag köpte igår, datumet hade ju gått ut. Jag gör det nu på en gång, jag ska bara borsta håret och tänderna först.

På Coop runt 14.30. Hoppas att det finns tofu som inte har gått ut nu så att jag kan göra den där grytan som verkar så god. Åh, Budapestbakelser! Gud, vad gott! Det får jag unna mig idag, det är ju lördag och dessutom vill jag inte behöva tänka på att jag inte har pengar till hyran denna månaden och jag kan inte skjuta upp den igen när jag gjorde det i november och december. Fan också att jag inte får något CSN på min utbildning. Äsch, det finns bara tre paket tofu kvar och de har ju gått ut allihop. Jaja, jag får väl pengarna tillbaka dårå. Jaså, dubbelt tillbaka, jaha, jag fattar inte varför men vad bra, då får jag bakelserna gratis, finemang. Undrar om de har tofu på Hemköp, det har de kanske inte men jag kan ju kolla iallafall. Jamen titta, sicken tur, flera paket och med datumet i behåll! Nu ska jag åka hem och laga mat! Oj, Kick var längesen jag åt, jag tar en sådan, de kostar ju bara 4.50. Mmm, den var god.

I matlagningstagen någon gång runt 16-tiden. Usch, hacka lök är så förbaskat bökigt. Hur kan det gå så smidigt för alla andra? Har de tävlat i Flinka Fingrar-VM i smyg?? Fast det här blir nog himla gott när det är klart. Ja, just det, jag ska tina spenaten. Jag kan skriva av receptet från internet så länge. Ojoj, nu bränner löken vid här, vad fort det gick. Jag ska nog hälla i spenaten nu. Och sen kokosmjölken och tofun, namnam! Vad bra, nu hinner jag skriva klart receptet medan riset kokar. Det här tog visst lite längre tid än jag trodde, jag som trodde att det skulle gå snabbt...

Färdigäten och mätt ca 17.30. Gud, vad gott det här var! Det måste jag göra fler gånger! Men oj, vad mycket disk det blev, fy... äsch, jag orkar inte skölja ur grytan och diska... gäsp... äsch, jag kan göra det sedan. Nu ska jag skriva färdigt receptet. Just det, jag ska inte glömma bort att jag har fikaansvar till teatern på tisdag, jag måste skriva upp det sedan... fast det glömmer jag nog inte, sådant brukar jag ju komma ihåg. Jag måste bara se till att jag handlar ingredienserna till muffinsen på måndag så att jag kan baka på tisdag förmiddag eftersom jag ska till läkaren sedan på eftermiddagen. Men det tar ju inte så lång tid att handla.

Vilande framför datorn 19.55. Om fem minuter börjar ju Melodifestivalen, det kan ju vara trevligt att se, det ska jag titta på. Nej, nu glömde jag ju medicinen imorse iallafall och nu är det för sent... jaja, jag får väl hoppa över idag då, en dag gör ju inget. Sortera tvätten skulle jag ju göra också, jag har inte glömt det, jag har bara inte orkat. Men jag kanske kan göra det till Melodifestivalen nu då, ja det kan jag ju göra. Diska kan jag göra sen eller imorgon innan jag åker till Emma. Ojoj, nu börjar det visst.

- Fem. Fyra. Sju. Nio.
Psykologens röst. Jag försöker upprepa varje siffra tyst för mig själv innan nästa kommer. Det går ganska bra.
- Fem. Fyra. Sju. Nio, repeterar jag.
Jaha, det där var ju ingen konst.

- Nu kommer jag att läsa upp ett antal siffror och bokstäver, säger psykologen. När jag är klar vill jag att du repeterar siffrorna i stigande ordning och bokstäverna i alfabetisk ordning, med siffrorna först. Tre, A, X, sju.
- Tre, sju, A, X, rabblar jag.
Det där gick ju också riktigt bra.
- H, åtta, M, Q, sex, nio.
- Sex, åtta, nio... Q... och så något som föll bort, säger jag.
Nu blev det för många bokstäver att hålla reda på. Siffror är helt klart enklare att minnas. Kanske beror det på att det bara finns nio siffror medan alfabetet har hela tjugoåtta bokstäver. Ändå känns det lite märkligt att jag har lättare för att komma ihåg siffror när jag är en ordmänniska snarare än en siffermänniska. Även om jag tycker att matte är ganska kul.

En stund senare kommer det verkliga mandomsprovet. Psykologen plockar fram en liten ask innehållande klossar. Varje kloss har en vit sida, en röd sida, en sida som är mer röd än vid samt en som är mer vit än röd.
Jag får titta på olika bilder med mönster och dessa mönster ska jag sedan konstruera med hjälp av klossarna. Eeeh? Är det meningen att jag ska SE hur jag ska göra?? Är det meningen att jag ska VETA hur jag ska lägga klossarna för att få till mönstret??
Jag får prova mig fram. Vissa mönster lyckas jag få till efter att ha vridit och vänt på klossarna till förbannelse. Andra mönster kan jag bara inte konstruera hur jag än bär mig åt. Dessutom blir jag trött. Vad sjutton är det här?? Inträdesprovet till Mensa?!

Inträdesprovet till Mensa misstänker jag förresten att jag redan har gjort x antal gånger. Varje gång jag börjar på en ny arbetsplats är det dags igen. Jag får träffa mina arbetskamrater, får en kort introduktion på en eller två veckor och därefter kommer inträdesprovet som går ut på att jag snabbt som ögat ska räkna ut hur saker och ting ska göras, när de ska göras, i vilken ordning de ska göras och hur lång tid respektive uppgift får ta. När jag frågar om detta får jag oftast ett svar i stil med: "Gör som du tycker. Huvudsaken är att du hunnit med allt innan klockan XXX."
Jaha! Detta säger ju JÄTTEMYCKET! Ojojoj, vilken AHA-upplevelse! Halleluja!
Or not.
Tre, fyra veckor senare är jag antingen utbränd eller omplacerad.
Varför står det aldrig i platsannonserna att Mensa-testning ingår och att det dessutom är en väldigt stor fördel om man har synska kvalitéter?
Tack gode gud för fikarummet. Där får man iallafall känna sig lite normal.