Osynsk

Högskolekurser, folkhögskolestudier och yrkesutbildning ur mitt perspektiv

Imorgon ska hyran betalas. Jag vet icke hur detta ska gå till. Kanske kan jag titta på "Pojken med guldbyxorna", rycka byxorna ur TV-rutan och dra ut ett par tusenlappar ur dem? Tja, det är iallafall mitt enda hopp. Det och så ett mirakel. Som om det första alternativet inte skulle vara ett mirakel, i och för sig...
I vanliga fall betalar mamma eller mormor min hyra, något som känns sådär lagom kul. Tyvärr har det varit min enda möjlighet att kunna gå utbildningen jag går (en ettårig utbildning i TV-journalistik som inte berättigar till studiemedel). Det kan tyckas korkat att gå en sådan utbildning om man egentligen inte har råd, men i mitt fall kändes den här utbildningen som enda ingången till att någonsin få jobba med det jag vill, nämligen TV. Jag behövde grundläggande kunskaper och framför allt: kontakter. Utan kontakter kommer man ingenstans i TV-branschen. Förresten hade jag inte fått något CSN även om jag gått en studiemedelsberättigad utbildning eftersom jag misslyckades med de tre senaste högskolekurserna jag läste. Orsaker:

1. För mycket information att ta in och komma ihåg
2. Det går inte att analysera informationen om man inte klarar av punkt 1
3. Jag pluggade sammanlagt heltid, vilket var på tok för mycket och jag lät mitt hem förfalla pga trötthet

Jag hade nog klarat av kurserna om jag läst på halvtid. Detta var dock inte möjligt eftersom det inte går att leva på halvtids CSN-lån och det är (naturligtvis, eftersom alla stelbenta regler måste vara så jävla ologiska som det bara går) inte möjligt att studera halvtid och vara sjukskriven på halvtid. Då får man nämligen inte ett öre från vare sig Försäkringskassan (om man jobbat tidigare) eller socialen (om man inte jobbat eller i mitt fall, om man misslyckats med alla jobb). Bägge instanserna säger allt eller inget om man studerar. Antingen får man plugga heltid tills man spyr, alternativt får man avsluta sina studier och GÅ PÅ BIDRAG HELT OCH HÅLLET!! Hur sjukt är inte det?? Om man jobbar är det dock en helt annan sak. Då går det alldeles utmärkt att vara sjukskriven på deltid och få hjälp av Försäkringskassan eller socialen på deltid. Jojo. Arbetare ska prisas och studenter bestraffas. Tänk att det finns så många som tycks tro att studenter är någon sorts övermänniskor. Det är bra blundat för verkligheten må jag säga. Ska de börja tro på aliens snart också?
Resultatet blev alltså att jag fortsatte plugga heltid med konsekvensen att jag grät av trötthet, lät mitt hem förfalla samt förlorade mina möjligheter till ett nytt CSN-lån.

Eftersom jag kollapsade efter nian så läste jag in gymnasiet på folkhögskola tre år senare. Det var tre underbara år. Jag minns inte att jag hade ont i magen en enda gång när jag skulle åka till skolan. Jag visste alltid precis vad som skulle göras, hur lång tid det skulle ta, vad jag skulle göra sedan osv. Mirakelmedicinen kallas detaljerat schema och strukturerade lektioner och det hade vi på den skolan. Aldrig någonsin kände jag mig mer annorlunda än någon annan.

Åter till nuet.

Jag påbörjade TV-journalistikutbildningen. Förvisso var den också på heltid, men jag tänkte att det nog skulle kunna gå riktigt bra ändå, nu fick jag ju göra det jag ville!
Det gick dock inte särskilt lång tid förrän jag märkte att det här inte riktigt fungerade. Det heller. Det visade sig att skolan arbetade enligt metoden "försök själva först, få reda på korrekt metod sedan". Spännande, tyckte nog många. Katastrof, tyckte jag. Hur skulle jag överhuvudtaget kunna GISSA hur jag skulle göra?? Jag har liksom svårt att veta hur jag ska göra även då jag fått veta det i förväg, om jag inte fått tillräckligt tydliga instruktioner.
Nåväl. Jag kunde ju förstås inte gissa. Min räddning blev att de flesta uppgifter och projekt skulle utföras i grupp. På så vis kunde jag förlita mig på att någon annan behärskade gissningsleken. Det gick ju ganska bra men jag var ständigt sjukt trött. När jag kom hem ville jag helst bara sova. Städa, diska, tvätta och sådana saker existerade inte i min värld. Den orken befann sig i bästa fall någonstans på andra sidan jordklotet. I värsta fall höll den hus någonstans i yttre rymden.

För en månad sedan ska kroppen ifrån. Jag orkade inte längre, trots att jag bara hunnit vara två dagar på min drömpraktikplats. Nu jobbar jag ungefär 25 procent med mitt slutprojekt, en artikelserie. Förhoppningsvis ska jag börja praktisera igen snart också och då någonstans där jag kan få det extra stöd jag behöver (i form av tydliga instruktioner m.m.). Och där jag kan praktisera halvtid. Jag går inte upp på heltid igen för min ork, den behövs bäst här hemma och inte på någon oupptäckt planet.

Om allt går som det ska så har jag min examen i maj. Jag är så jävla stolt över mig själv att jag har klarat det här, trots alla motgångar som varit. Men imorgon. Imorgon ska hyran betalas och lyckas jag inte få tag i de där guldbyxorna så skakar jag nog hand med mannen på bänken lagom till nästa helg. Mamma och mormor hade för mycket egna utgifter denna månaden och jag får inte skjuta upp den jämrans betalningen.

Jobba extra? Nej, tyvärr. Jag är fortfarande inte synsk.